Det här har varit vansinnigt. Kul, irriterande, frustrerande och fantastiskt. Jag har mött trevliga personer på Write-Ins, jag har dykt ner i en person som jag hittat på och låtit honom ha både bra och dåliga dagar. En del har varit roligt att skriva, en del har det inte. Lite är sant, mycket annat är det inte. Vad som är vad får ni själva gissa.
Först av allt vill jag uttrycka ett tag till de som har hjälpt mig få den här romanen skriven. Detta gäller framför allt Matilda Karlberg (som bidragit med underbart sällskap och uppmuntrat skrivande när jag inte orkat), Ina Ingeborg Nes (Municipal Liason) som anordnade en fantastiskt skrivarkryssning där jag återfick viljan att skriva historien om Hampus, Alice Maria Jansson som är min partner-in-literal-crime samt givetvis ”Steffi” Andersson som uppmuntrat projektet med glada tillrop redan från början. Ett tack vill jag också ge @Ajna_Academica som hjälpt med detaljer om Polisens arbete och @PellePolisen som förmedlade kontakten.
Romanen har inte utvecklat sig som jag väntade mig även om slutet alltid har sett ut på det sätt som det gör. En del av mig tycker att det är lite förhastat men den känslan var också nödvändig. Resten av romanen har ändrat skepnad i mitt huvud från gång till gång, vissa kapitel blir exakt som jag väntade mig, andra tillkom nästan automatiskt av sig själv. Det var dock alltid lätt att hålla kurs tack vare ett tips av Johanne Hildebrand där jag blev uppmanad att skriva slutet först vilket är en regel jag följt i båda de projekt jag skrivit hittills.
Mitt mål med månadens NanoWrimo var att skriva, redigera och ladda upp en roman på ungefär 50 000 ord under November månad. Det innebar ofta att skriva på kvällarna och redigera och ladda upp på morgonen. Det här efterordet är det enda ni läser som skrivits under December. För en graf för hur mitt skrivande under månaden har sett, beskåda bilden nedan. För er som själva vill delta i det hela så kan jag rekommendera att ni skriver upp er på sidan här.
