”Brottsbekämpning? Skjut ett varningsskott rakt i hans hjärta!”
– Ur Brott och Straff
14 November
Ulvsunda, Bromma
”Den här jävla helgen kunde inte kommit fort nog” tänkte Hampus när han trött och sliten efter dagens arbete tog fram sina nycklar och öppnade lägenhetsdörren. Han tittade ut i det upplysta trapphuset på det viset som han gjort varje gång han öppnat dörren för att försäkra sig om att det inte var någon där. Det var en vana han lagt till sig efter att han tyckt sig se något i ögonvrån men ingen hade ringt på dörren därefter – eller slagit in den. Han började inse att han antagligen inte hade spårats efter sin handling för en vecka sedan. Det var nödvändigt att hitta namn på det han gjorde och även om operation var ett lockande ord så hade han valt Handling – det var det han gjorde till skillnad från Polis och Politiker – och dolde dessutom någorlunda hans syfte.
Han hade fått jobba en hel del efter att under måndagen fått alla begäran om information och det hade också blivit en del övertid. Även fast The Boss inte gillade att man registrerade övertid i systemet tänkte Hampus göra det till punkt och pricka de två timmar per kväll som han spenderat till det hela. Hade The Boss ett problem med det så hade han programmerat in en rutin som skulle rensa hela avdelningens arbete från intranätet. Han drog en gräns mot brottsligheten och nu avsåg han även göra det mot sin chef om det skulle visa sig att hon skulle bli ett problem som han inte längre orkade hantera. Han kunde alltid skaffa sig ett nytt jobb, det borde inte vara något problem för en person av hans kaliber. Sedan kunde hon sitta där och utse en person som skulle behöva göra om allt hans jobb.
Det har blivit i alla fall blivit lite tid för honom att forska om det han egentligen ville forska om – nämligen vem som mest förtjänade hans uppmärksamhet härnäst. Han hade varit tvungen att göra en lista och han övervägde med sig själv om han skulle följa listan eller om han skulle ha ett nytt urval varje gång? Det kunde ju trots allt vara så att det dök upp ett nytt hot som han var tvungen att ta itu med och då dög det inte att följa en lista med personer som visserligen behövde avlägsnas från samhället men som inte var ett hot just nu. Våldtäktsmannen han redan likviderat var ju tekniskt sett inte ett hot mot någon men där hade han statuerat exempel. Han hade blivit uppmärksammad som brottsling och för det så fick han betala priset. Det var viktigt att behålla det momentumet – en uppmärksammad brottsling som dog skulle få folk att undra när nästa skulle tas av daga. Problemet var bara att Polisen säkerligen skulle tänka på samma sätt och om han blev förutsägbar skulle de ta honom vid någon av måltavlorna. Och det kunde han inte tillåta.
Han strök sig över pannan och upp över håret. Det var dags att sortera igenom skurkarna. Han gick till kylen och plockade fram en Red Bull så att han skulle vara alert under sorteringen. Att vara trött efter jobbet var en sak, men han avsåg att lägga grundläggande planer så att han kunde spana på målet och sedan direkt agera om han fann det rådligt. Att vara synlig två dagar i rad på samma ställe var inte en gångbar strategi om han kunde undvika det. Han slog på datorn och kollade igenom det dokument där han skrivit ner kandidaterna.
Den första han skrivit ner hade han av en slump hittat via Lexbase när han sökt på närliggande mål. Personen, en kvinna i tjugoårsåldern i Södertälje hade dömts för att ha skjutit en polis – den första av två på listan – men lyckats hävda visst självförsvar vilket var anledningen att han inte hade dömts för mord. Det hela hade gått igenom både tingsrätt och hovrätt som båda hade kommit fram till att eftersom Polisen inte agerat i enlighet med lagen under ingripandet så hade man kunnat förstå att kvinnan som lagligt ägde en pistol för sportskytte hade öppnat eld. Kulan hade träffat polismannen rakt i ansiktet och han hade avlidit direkt. Personen hade sedan direkt ringt SOS Alarm och rapporterat att hon blivit överfallen av en gärningsman utklädd till polis och sedan avvaktat tills Polisen dök upp. Resultatet – som hade fått Polisen att koka av ilska trots deras kollegas bevisade övertramp – hade blivit fyra månaders fängelse för vållande till annans död och våld mot tjänsteman.
Han tog genast bort henne från sin lista över kandidater. Hon hade agerat hederligt när hon ringt SOS Alarm om sitt brott. Dessutom hade Polisen varit korrupt och antagligen försökt förgripa sig på henne – hon dömdes för att hon försvarade sig mot maktmissbruk och det kunde han inte kritisera.
Hans egna handlingar var ju trots allt något liknande.
En man, 48 år gammal och bosatt på Kungsholmen i Stockholm var den andra. Han hade åkt fast för ett inbrott av två vaksamma poliser. Genom rättegången hade han fått veta deras namn, varpå han hade besökt dem i hemmet. Han hade dödat den ena polisen och misshandlat hennes dotter men blivit gripen utanför den andra polisens bostad när den chockade dottern hade hunnit ringa polisen och ge en beskrivning av den misstänkte. Han hade åkt dit för mord – fängelse i åtta år – men kommit ut efter tre nyligen för gott uppförande, något som Hampus inte riktigt ansåg att han hade förtjänat.
En handling mot honom skulle dessutom antingen inte utredas ordentligt av polisen eller leda dem åt fel håll. Dessutom bodde han i närheten – mindre än tjugo minuters resa – från Hampus.
Han var en stark kandidat att skickas till helvetet.
Den tredje personen på listan var också en stark kandidat. Man, 39 år bosatt på Lidingö hade till skillnad från de båda ovan på listan inte spenderat någon tid i fängelse. Han hade misshandlat sin sambo till döds, hävdat att han inte avsett att skapa några bestående skador och att dödsfallet hade orsakats av att hon ramlat då hon inte kunde se eller gå ordentligt efter den misshandel han erkänt sig skyldig till. Tack vare en inkompetent åklagare och ett obeskrivligt resonerande i Tingsrätten så hade han bara dömts till två månaders fängelse vilket hade neutraliserats av de tre månader han spenderat i häkte. Följaktligen var staten tvungen att betala ut pengar till honom för att han hållits i förvar för länge. Underligt nog hade hela händelsen undvikit media fullständigt. Flashback hade dock en tråd om mannen vilket var anledningen till att Hampus kände till fallet.
Hampus stoppade sig själv. Det var väl egentligen uppenbart att den andra på listan förtjänade att skickas ifrån Jordelivet först? Även om den tredje personen också var en mycket vidrig person så kunde han nog vänta ett tag på sin tur. Han slog upp Google Maps. Personen ifråga hette Markus Lindström och bodde enligt kartan vid Thorildsplan. Han bestämde sig genast. Han skulle bli nästa person att utsättas för hans rättvisa. Han log och alla tankar om jobbet och The Boss var som bortblåsta. Morgondagen skulle bli väldigt intressant.